söndag 13 oktober 2013

Bokuppgift v.41

Texten:
"Operation skördefest" torde vara ett av de mest cyniska namn som någonsin givits en massaker, men så kom den att kallas. Namnet myntades förstås av förövarna. Det var i månadsskiftet i oktober-november 1943, exakt ett halvår efter överflyttningen från Warszawas getto, som ett antal av de judiska arbetarna i arbetslägren runt Lublin plötsligt blev utkommenderade att gräva diken.

Samma order gick ut i Trawniki där Schultzfabriken var utlokaliserad, i Poniatowa där Többens var utlokaliserad och i Majdanek dit många av de övriga som återfanns i Warszawas getto tagits.               Arbetarna upplystes om att man behövde dikena för  "splitterskydd" eller, enligt en annan uppgift, luftvärnsförsvar.

Rykten hade börjat surra i lägren.

"Nu inväntar vi de saker som komma skall", skriver Helene Chilf i slutet av oktober. "De kommande dagarna kommer att föra med sig något nytt."

 Mellan klockan fem och sex på morgonen dök de upp. Det var den 3 november 1943, och de olika SS-förbanden hade snabbt förflyttats till Lublinområdet från så långväga platser som Auschwitz, Poznan och Königsberg. Det behövdes många män för att utföra dagens ohyggliga arbete.

I Majdanek var namnuppropet den morgonen ovanligt kort och de icke judiska fångarna blev därefter ombedda att gå tillbaka till sina baracker. I arbetslägret i Trawniki fanns i princip bara judiska fångar, så där krävdes ingen uppdelning.

Bilen med de stora högtalarna hade ställt upp i lägret. Musiken var öronbedövande, det lär ha varit marscher och en del valser av Johann Strauss. Det makarbra musicerandet satte igång satte igång samtidigt som den första gruppen arbetare från Schultz leddes över arbetslägerområdet till gränsen mot utbildningslägret.
Där blev de ombedda att klä av sig nakna och lägga sina kläder på en hög med alla andra kläder. Sedan blev de tillsagda att springa.Vid de stora dikena - för de var flera stycken - stod fyra,fem beväpnade män vid varje.

De nakna judarna beordrades gå ner i dikena och lägga sig. Sedan sköts de till döds."


Dikten:
Var går livet ut på? Var e poängen med allt levandet?
Långa vägar, massa kurvor, varje kurva i sin ensamhet.
Tårar o blod samlade till ett hav, livets fula uppfostran,
hatets övertagande, det svider vid allas dö längtan.


Känslor smälter, känslor svälter, känslor försvinner.
Bortglömda rötter, envisa tankar, lustens förn
ekelser.
Människans förtroende till det nya barnet, en natt förbindelse.
Synd begås, ansvar tas ej, ansvar försvarar ej denna händelse.


Lidandet efter förlorade krig, krävandet efter bortglömda strider.
Tänk på saken, slutet på denna resa är början på sanningens tider,
glöm ej en sak, största fienden du kan få e dig själv.
Respekt o ärlighet, e nått alla önskar, men bara vissa får av falska skäl.

Uppror inombords, overkliga stunder, varje mening efter gamla lidande.
Hastiga livets förmögenhet, dödligt trohet hos gamla berättande.
Känslan av värme, känslan av närhet, känslan av trygghet,
inse fakta, sakta men säkert går allt snart ner i diket.




Jag tycker att texten och dikten passar bra ihop. För i texten så står det att judar blev mördade och judarna blev mördade pågrund av att det är Hitler som styr Tyskland och för att Hitler inte gillar judar, det är en del av att krigen uppstod. Judarna var rädda och man kan säga att dem flesta judarna väntade på döden för dem visste att man inte kan komma undan detta. 
I texten så beskriver personen som skrivit det att det är svårt att lita på folk och att det nästan inte går att känna något. Personen beskriver också att det är många som dör och att hen vill glömma bort krigen.
Så jag tycker att texten och dikten passar bra ihop för i båda texterna så handlar det om att många blir dödade. Som jag uppfattat både texten och dikten är att personerna i innehållen vill glömma bort krigen, dem vill inte vara rädda mer och dem vill ha fred och kunna känna sig trygga igen. Jag har också uppfattat texten och dikten som att dem "sitter och väntar på döden" för att dem har en känsla av att dem kommer att dö.
Jag tror att den personen som skrivit dikten nästan är i samma situation som judarna.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar