Karin Maria Boye föddes den 26 oktober 1900 i Göteborg och dog den 24 april 1941 i Alingsås. Hon hann endast bli 40 år gammal innan hon tog ett överdos av sömnpiller på en kulle där hon direkt dog, dvs att hon tog självmord. Hon var en svensk känd författare som redan i 22 års åldern gjorde debut med dikten "Moln". När Karin var 34 år började hon samarbeta med en kvinna vid namn Margot Hanel.
Karins bakgrund
Karins far hette Carl Fredrik Boye och var civilingenjör, och hennes mor hette Signe Boye. Hon hade även två bröder vid namn Sven och Ulf. Karin växte upp i ett bra samhälle där hon trivdes. När Karin flyttade till Huddinge vid 15 års åldern, så trivdes hon ännu mer i sitt nya hem. Därför att det var där hela hennes karriär började. I "Björkebo" fann Karin ett stort intresse till skrivning, hon började skriva teaterpjäser, noveller och dikter.
När Karin var 29 år gifte hon sig med Leif Björk, det äktenskapet höll till år 1932. De skiljde sig det året Karin var i Berlin och fram kom som bisexuell.
År 1932-1933 åkte då Karin Boye till Berlin för karriärens skull och där blev inte allting som förväntat för henne. Därför att redan det första året, dvs år 1932 kom Karin fram till att hon var bisexuell och då skiljde sig med din make. Hon kunde inte säga det inför alla därför att de åren var det fortfarande förbjudet att vara "gay".
Utbildning
När Karin blev 7 år så började hon på sin första skola som hette Mathilda Halls skolan. Där hade hon hyfsat höga betyg. När hon sedan blev 15 år gammal flyttade hon och hennes familj till Huddinge, där de bosatte sig i ett hus som de genast döpte till "Björkebo". Björkebo var det första stället då Karin började skriva noveller, teaterpjäser och ungdomslyrik.
Karin Boye tog även studenten år 1920 och folkskollärarexamen 1921. Efter dessa två examer, åkte hon upp till Uppsala för att studerar språk och litteraturhistoria. Efter några år åkte hon till Stockholm för att ta examen inom doktor i Stockholms högskola och den examen fick hon år 1928. När Karin var i Berlin 1932-1933 kom hon fram till att hon var bisexuell.
Språk, Stil och Inspiration
Karin Boye skrev i de flesta noveller, romaner, dikter och essäer med särdrag och motivkretsar. Hon använde lätta rim och tendenser lite här och var, hon använde även betonade stavelser, dvs att hon använde starka ord. Karin använde alltid hennes egna stil och skrev om sig själv eller om hennes omgivning, dvs att hon fick sin inspiration av sig själv, hennes samhälle och resten av människorna runt omkring henne.
Produktion
Karins mest kända roman heter "Kallocain". Den handlar om en kemist vid namn Leo Kall som uppfunnit Kallocain som är en drog. Folk i byar får tag på Kallocain och det blir helt rörigt i städer, människor börjar med grova bråk och poliser blir inblandade.
Karins mest kända dikt heter "Ja visst gör det ont", dikten handlar om att livet ibland kan vara svår att ta sig igenom, men att det alltid finns en lösning till allt.
Övrigt av intresse
På fritiden brukade Karin rita, hon var väldigt begåvad. När hon började rita så visade hon inte målningarna till någon, när Karin var 15 år flyttade hon och hennes familj till Huddinge Kommun och där visade Karin för första gången sina målningar. Hon ritade akvarell bilder som sägs varit personliga. När Karin Boye dog fick hennes målningar ett eget rum på Prins Eugens Waldemarsudde, som är ett konstmuseum i Djurgården.
En liten bit från Kallocain boken
"... Britsen visade sig vara något hårdare än min säng hemma i Kemistaden n:r 4 - det vande man sig vid. Jag kom något mera sällan ut i fria luften - det vande man sig också vid. Värst var skilsmässan från min hustru och mina barn, särskilt som jag ingenting visste eller vet om deras öde; det gjorde mina första år i fångenskapen fulla av oro och ångest. Men allteftersom tiden led, började jag känna mig lugnare än förr och till och med trivas mer och mer med min tillvaro. Här hade jag ingenting att vara ängslig för. Jag hade varken underordnade eller chefer - så när som på fängelsevakterna, som sällan störde mitt arbete och bara bekymrade sig om att jag efterlevde ordningsreglerna."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar